Jag visste bara det!

***** ringde mig.. Han fick först prata med min mamma och då lät han jättetrevlig.
Medans det så kände jag på mig att han lät trevlig mot min mamma, men lixom.. med flit!
Därefter sträckte min mamma sin mobil till mig.. samtalet syntes tydligt på skärmen..
Det var nu eller aldrig.
Jag tog tag i telefonen och tröck den försiktigt mot mitt öra.. väntade en stund och svara till slut,
då en sträng och stöddig röst gormade i luren.
Jag höll mig lugn för att inte skapa nya problem.. men det gick inte så bra i början..
Han vart rasande på mig för att jag blockat honom, men vadå?
Ska jag behöva höra massa negativt hela tiden eller??
Ska detta göra mig svag eller?
Finns det inte en liten positiv gnista i honom?
Jag fattar verkligen inte att man inte kan känna om man själv gjort något fel..
Men det är olika från pers till pers och jag vill inte lägga mig i i detta..




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0